Tiggarna i Strängnäs har fått nyckel till kyrkan

Nu är det tomt i Pingstkyrkans tillfälliga ”sovsal” men om ett par dagar tror pastor Fredrik Olsson att flera tiggare kommer att söka sig hit. FOTO: Lena Magnergård.
Textstorlek:

Det är sunt att bli provocerad av tiggare. Hellre det än att inte bli berörd alls av fattigdom, då är det verkligen illa, säger Fredrik Olsson, pastor vid Pingstkyrkan i Strängnäs och en av initiativtagarna till projektet Vinternatt.
Tillsammans med sin församling har han givit Strängnäs tiggare nycklar till kyrkan så att de kan få värme, en dusch och tak över huvudet på natten.

Om ett par dagar återvänder tiggarna från Rumänien till Strängnäs. De har blivit ett naturligt inslag i gatubilden. Då ska de återta sina positioner utanför matbutikerna i Solberga, Systembolaget i Strängnäs, Sushi-restaurangen i Mariefred, ICA i Stallarholmen och på alla andra platser. Många har sin fasta punkt dit de går på morgonen och sitter med sin pappersmugg tills butikerna stänger på kvällen.

När kylan kom krypande i november startades verksamheten Vinternatt upp. Det är ett samarbete mellan bland andra Svenska kyrkan, Pingstkyrkan och socialförvaltningen i Strängnäs kommun. Tanken bygger på ett samarbete mellan berörda organisationer och det finns ingen formell uppgift.

– Det fungerar på ett enkelt sätt. Vi samordnar våra insatser så att till exempel alla inte behöver ordna soppkök just på tisdagar. Ett annat sätt har varit att försöka hitta boende och värme. Vi brukar säga att vi samordnar tillfällig hjälp för våra tillfälliga gäster.

Fredrik Olsson är sedan många år engagerad, främst i romernas situation, i Rumänien, Moldavien och Ryssland. Fredrik talar ryska och tillsammans med sin hustru bodde han och verkade flera år i Östeuropa.

– Jag ville göra någon praktiskt nytta. Det fungerar inte bara att prata. Från början ringde vi runt till hjälporganisationer och erbjöd våra tjänster.

– Men ingen svensk organisation jobbade aktivt i Moldavien och vi beslöt därför att på egen hand åka dit och försöka göra nytta. Jag hade 10 000 kronor på ett sparkonto och med dessa pengar i fickan reste vi.

– Vi hade verkligen turen på vår sida för precis samtidigt, som vi skulle resa, spelade Sverige fotbollslandskamp mot Moldavien och plötsligt verkade många få upp ögonen för situationen i landet.

Paret Olsson stannade i Moldavien under fyra år och hann på den tiden starta upp hjälpverksamhet i de 20 största städerna. De arbetade som volontärer men under pingstkyrkans gemensamma paraply.

I dag är familjen hemma igen och Fredrik arbetar som pastor i Strängnäs. Tiggarna i Strängnäs, varav de flesta är romer från Rumänien, har berört och engagerat Fredrik.

Han förklarar att de nu försöker arbeta både lång- och kortsiktigt. Mat på bordet för tiggarnas familjer är förstås primärt men i framtiden, kanske redan i vår, hoppas Fredrik kunna åka ner till deras hemorter och på plats kunna starta upp skolor.

– Det handlar ju om att den unga generationen ska få kunskap och utbildning så att de inte behöver möta samma öde som sina föräldrar.

Men han poängterar också att det är ett långsiktigt arbete. Det kommer att ta generationer innan kunskap fått fäste och fördomar suddas ut. Tills dess behövs också ett dagligt stöd

Under hösten har en grupp bestående av 18 romer från Rumänien ”etablerat sig” i Strängnäs kommun. De organiserar sin verksamhet har delat upp platserna där de tigger, mellan sig.

– Jag har nog aldrig sett några som arbetar så disciplinerat som dessa människor, säger Fredrik. Oavsett regn och rusk eller om de är sjuka, sitter de på sina givna platser.

Anser du att tiggeri är ett slags arbete?

– Ja.

Men kan du förstå om människor blir provocerad av tiggare?

– Ja, det kan jag förstå. Men hellre det än att människor inte alls blir berörda av fattigdomen.

– De människor som går förbi en tiggare med en utsträckt hand, och som bara stelt tittar ner i gatan och låtsas som om problemen inte finns ser inte hela bilden. Problemet är att många snabbt köper rykten som sprids om tiggare, till exempel att tiggare är kriminella, köper en slags lösning för att slippa se verkligheten. Det är ett problem, tycker jag.

Men tycker du att en gåva i en pappmugg är bättre än en gåva på ett plusgirokonto?

– Det handlar om olika saker. Slanten i pappmuggen hjälper någon eller några för dagen medan ett stöd till de stora givarorganisationerna mer handlar om långsiktighet. Sanningen är att båda behövs.

Tycker du, som pastor och kristen, att man är en dålig människa om man inte skänker pengar och delar med sig?

– Nej, men jag skulle vilja säga att man är en betydligt fattigare människa.