En valanalys i medvind

Textstorlek:
Annons:

 

Efter varje riksdagsval hör det till kutymen att de politiska partierna ska analysera sina egna val-resultat, vare sig det har gått bra eller dåligt. Centerpartiet utgör därvidlag inget undantag.

Under den gångna hösten har det analytiska huvud-ansvaret inom Centern fallit på skåningen Johan Linander.

Linanders uppgift har varit tacksam så till vida att han sluppit gräva ner sig i ett krispartis inre konvulsioner. Center-partiet av i dag är nämligen ett parti på gott humör. Visserligen gick det bakåt lite grann i det senaste riksdagsvalet jämfört med 2010 års resultat – med fyra tiondelar närmare bestämt – men med tanke på att opinionssiffrorna låg och skvalpade nere på 2,8 procent bara något halvår dessförinnan betraktades uppnådda 6,1 procent som en stor framgång. Centern minskade minst av alliansens partier och blev åter borgerlighetens näst största parti. Till Sverigedemokraterna förlorade Centerpartiet nästan ingenting, vilket också är värt att nämna.

Samtidigt har uppgiften varit otacksam på så sätt att en valanalys under sådana omständigheter näppe-ligen framkallar några stora och spännande nyhetsrubriker. Det blir mer av arten ”inget är så bra att det inte kan bli bättre”, vilket aldrig välter några tidningskiosker.

Johan Linanders slutsats har också blivit precis den som man hade kunnat vänta sig, det vill säga att partiets profil alltför mycket kommit att präglas av de politiska ämnes-områden som hanterats av de egna statsråden. Offside i partiet har då hamnat två riktiga tungviktare i väljarnas vågskålar, nämligen skolan och sjukvården.

Att det blivit så är inte konstigt. På skolans och sjuk-vårdens områden har ju andra aktörer haft huvudrollerna i alliansen, folkpartisten Jan Björklund och kristdemokraten Göran Hägglund. En komplikation i sammanhanget har också varit att både Björklund och Hägglund förordat förstatliganden inom sina revir medan Centern starkt värnat det lokala självstyret. Att centerpartister just därför haft tongivande roller på kommun- och landstingsnivåerna inom både skola och sjukvård, det har inte synts på riksplanet.

Kompetensmässigt finns det dock centerpolitiker i riksdagen som väl matchar, för att inte säga överträffar, både Hägglund och Björklund på deras hemmabanor.

Centerns förste vice ordförande Anders W Jonsson är barnläkare, tidigare klinikchef på Gävle lasarett och fort-farande verksam som inhoppare på jourhelger. Där ligger den förre placeringsrådgivaren Hägglund i lä.

Västgötskan Ulrika Carlsson har 16 år bakom sig som mellan-stadielärare. Får hon bara komma till tals i skol-debatten vet också hon bättre än de flesta, rent av bättre än major Björklund, vad det handlar om.

Annons: