ABC-skydd och dubbla böxer

Textstorlek:

 

Årets nyårsmiddag var livad. Diskussionerna spretade åt alla håll, men landade snart i den typiska årsskiftesnojan med blandad obefogad oro inför nyåret. Någon undrade till slut: är dagens samhälle verkligen redo för en kommande kris? Är vår beredskap god?

Trevligt ämne för en middagskonversation, inte sant? Vad kommer att utplåna oss: blir det ebola, klimatet, terrorister, grekiskt slöseri, antibiotikaresistens, mikroplast, eller den allt mer idiotiska tevereklamen? Nej, förmodligen blir det ändå bara en gammal hederlig kärnvapenattack från ryssarna, rakt in i mellangärdet på en totalt otränad moder Svea.

De flesta gästerna på nyårsfesten var snälla barn under 80-talet. Vi fick ju ändå något slags krisutbildning i skolan. Vi läste ”Om kriget kommer” och visste var kvarterets fullträffsäkra skyddsrum låg. Vi lärde oss att stänga fönstren när hesa Fredrik ljöd, att dricksvattnet ska kokas, och förstod att det ”totala kriget kräver ett totalt försvar”. Någon i sällskapet briljerade med smått skräcknostalgiska begrepp som ABC-skydd – det vill säga atom, biologiskt och kemiskt skydd.

Dagens ungdomar har däremot ingen som helst koll på ABC-skyddet. Enligt PISA-undersökningarna har de ju knappt koll på sitt ABC. Vi tittade skeptiskt på våra söta barn, som satt i soffan och fingrade på sina surfplattor, lyckligt ovetande om världens faror. Ingen app i världen kommer ju att kunna rädda dem när ryssen knackar på!

Å andra sidan: det går förstås inte att skydda sig mot allt. Vår oro för olyckor och katastrofer kanske bara är en form av självterapi. Vi kan liksom låtsas att vi är förberedda för en särskild, utvald fara. Då känner vi oss lite tryggare, och hinner inte tänka så mycket på alla andra möjliga undergångar som skulle kunna bli vårt hemska öde.

En gubbe som bodde i våra trakter för knappt hundra år sedan hade ett helt eget säkerhetstänkande. Gubben var väldigt rädd för fruntimmer. Han kallades ”Tuparböxen”, eftersom han hade två par byxor på sig: det ena var knäppt framtill, det andra baktill. Tuparböxen kände sig nog fullträffsäker.

Historien förtäljer inte om ”Böxen” verkligen klarade sig från närstrider med det motsatta könet. Men jag tänker att dubbla byxor är ett lågt pris att betala för att få känna sig trygg. Så jag överväger att börja med dubbelböxer under 2015. Inte mot kvinnor i första hand. Men de kanske hjälper lika bra mot ryssen, ebola, dålig tevereklam och allmän idioti?

Johan Eriksson