21 dagar utan det vita giftet

Textstorlek:

Ljudfil – 21 dagar utan det vita giftet

(Klicka på länken ovan för att lyssna på Maries krönika. Filen öppnas som Mp3-format.)

 

I början av sommaren, när vi flyttade ut till torpet, köpte jag ett paket socker. Nu när vi snart ska flytta tillbaka till stan står paketet fortfarande där i skafferiet, oöppnat. Det känns onekligen ganska bra även om det kan tyckas trist att jag inte har bakat en enda paj eller någon annan smarrig kaka under sommaren.

Behovet har märkligt nog inte varit lika stort i år. Då ska sägas att jag tillhör dom som tycker att fikastunder är guldstunder, allra helst när det finns något extra gott till kaffet.

Min man och jag har en 25-årig lång tradition och det är fredagsfika. Vi avslutar alltid arbetsveckan med att köpa oss något gott till kaffet. Ofta delar någon fikasugen familjemedlem den stunden med oss. Då och då byter jag ut den goda kakan mot en bit mörk choklad och den brukar stilla sötsuget rejält, har jag upptäckt.

Ett par krönikor tillbaka skrev jag om min fruktansvärda åldersnoja och vad den har fört med sig. När jag väl skuttat över 50-årsstrecket tröstade jag mig med att äta en massa extra gott och drog samtidigt ner på min träning. Det var INTE bra!! Även om jag inte bakade egna godsaker så sa jag ja till både goda desserter och hembakat när jag var bortbjuden. Det har straffat sig…

Denna höst, som många andra höstar, planerar jag för mycket träning och färre sötsaker. Nu har jag, med draghjälp av vännen Mona, lyckats med att under 21 dagar inte äta godis, kaffebröd, glass eller söta desserter.

Det firade vi härom veckan med en riktig gofiká och det sporrade oss att köra vidare på en ny omgång. Tre veckor utan sötsaker visade sig vara en lagom lång testperiod för oss. På Facebook berättade vi om utmaningen och nu har ytterligare några personer valt att hänga på ”21-dagar-utan-socker-metoden”. Nu ska det bli spännande att höra hur andra upplever livet utan det vita giftet, som om jag hårdrar det, i för stora doser kan resultera i fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

För mig handlar det om allt eller inget. När jag köper en påse godis har jag svårt att bara ta ett par bitar. Jag vräker i mig hela påsen och helst ska det vara choklad. När påsen är tom mår jag pyton. Choklad är beroendeframkallande, det finns ett tydligt missbruksmönster hos mig.

Varje jul ligger alltid ett viktigt paket under granen med ett fiffigt rim som mannen skriver. Kan ni gissa vad jag får? Jo, en Aladdinask. Till min stora förtret har dock den godaste chokladbiten tagits bort, nämligen den med fransk nougat.

Innan julen är över har jag ätit så gott som varenda bit, utom den med körsbärslikör i. Den överlåter jag gärna till tomtenissen som tänker på mig och gör att det blir en fröjdefull jul vartenda år.

Så du som läser min krönika eller lyssnar på den, som ljudfil på Sörmlandsbygden.se, kanske vill testa 21 dagar utan det vita giftet. Vill du bli påhejad så skriv en rad i kommentarsfältet så ska jag bjuda på glada tillrop. Kroppen känns som ny när du är i mål och det bästa av allt; du firar förstås med en gófika. Sen är det på´t igen…