Vandring genom industrihistorien

HargvandringMed fotot från 1950 som jämförelse pekade Arne Österman ut de historiska platserna i Harg men också var han själv som barn brukade spela fotboll. Foto: Christina Burbeck
Textstorlek:

Textilhistoriska gruppen bjöd i söndags in till kulturhistorisk vandring i Harg. Jan Ericsson, son till siste ägaren av textilfabriken och vandringsledare, blev uppriktigt överraskad när han såg hur många som samlats vid Oppeby kyrka för den annorlunda söndagspromenaden.

– Aldrig hade jag trott att det skulle bli så stort intresse, sa han och konstaterade att de upptryckta kompendierna inte alls skulle räcka.

Han hade förväntat sig maximalt 20 personer och så kom det minst 80.
Det var många som flyttat hit under senare år och ville veta mer om sin omgivning men också de som bott här tidigare eller kanske haft föräldrar som jobbat på Hargs textilfabrik.

En enda grupp som skulle bli för stor för att vara praktisk, så Jan bestämde att det fick bli fyra. Tre oförberedda guider valdes bland dem som kunde sitt Harg. Arne Österman, som bott i Harg sedan fyraårsåldern med föräldrar som arbetat på fabriken, blev en av dem.

Med ett stort flygfoto från 1950 att orientera sig efter tog han täten för sin grupp. Harg på fotot såg inte ut som Harg av idag. Det blev mycket pekande på det som varit men inte längre finns.

Vandringens huvudspår ledde genom området där textilfabriken, Hargs Textil AB, en gång låg. Det är en plats med industrihistoria sedan 1600-talet och vattenfallet användes redan på 1300-talet av en kvarn dit bönderna kom för att få sitt mjöl malet. På 1800-talet ersattes vattenhjulen av turbiner.

Textilfabriken anlades 1843 och vartefter maskinerna kom in i bilden blev tillverkningen allt effektivare.

– Här arbetade 200 personer. Många äkta makar jobbade i skift och när en gick hem gick den andra till arbetet, berättade Arne.

Efter konkursen 1960 tog Nygeverken över en tid och sen var det tänkt att HSB skulle bygga om lokalerna till bostäder. Så blev det inte. Byggnaderna fick stå och förfalla och revs 1997.

– Det var skandal att riva ett av Sveriges äldsta indistriområden, sa guidande Arne med eftertryck.
Några byggnader finns ändå kvar, bland annat disponentbostaden, ingenjörsbostaden och det lilla garaget där det såldes diverse förnödenheter när fabriksarbetarna hade fått lön.

Arne pekade, berättade och kryddade med sina egna upplevelser från barndomen. Som den när kompisen svängde runt med mjölkkrukan på väg hem från affären och handtaget gick av.

Förmodligen blev det med de fyra guiderna lika många olika berättelser om Harg, men med textilfabriken som gemensam huvudingrediens.

Harald Andersson från Stigtomta, en av medlemmarna i Textilhistoriska gruppen, passade på att uppmana alla med minnen från Harg att anmäla sig som uppgiftslämnare. Harald har tidigare skrivit om Fors industrier i Nyköping och nu har han boken om Harg på gång.