Tema: Mat

Liten som aldrig vill bli stor

Som småskalig ostproducent lever Carmen Wikström ofrånkomligen nära sina getter. Foto: Lena Wistrand
Mjölken från Troxtabos getter ska inte bara räcka till ost. Killingarna ska också ha sitt. Foto: Lena Wistrand
En av de Carmens getter. Foto: Lena Wistrand
Djur

Djurintresset och längtan efter ett liv på landet är drivkraften för Carmen Wikström.
— Det finns något väldigt tillfredsställande med att tillverka sin egen mat, säger hon och skrattar.

Stilla ro och frid råder på gården Troxtabo utanför Vadsbro. Utspridda över halva gården går hönsen och sprätter lyckliga i den vårmjuka myllan. Två små hästar busar i hagen bakom huset, medan ankorna för tillfället får dela inhägnad med gårdens getabock Justin.

– Ankhanen bara springer och nyper mig i benen så han får vara bakom galler ett tag. Det är väl årstiden, säger Carmen och visar vägen in till mjölkgetternas och killingarnas hage.

Två killingar kommer genast framspringande, livligt bräkande. Utan minsta blygsel smakar de frimodigt på intervjublock, skosnören, jackärmar och örsnibbar. Ingen mjölk någonstans!

– Deras mamma dog när de hade fötts, så de är uppfödda på flaska. De andra är inte fullt så här odrägliga.

På Troxtabo finns för närvarande sex mjölkgetter. Alla har nyligen fått sin första omgång killingar. För Carmen innebär det att arbetet med att mjölka getter och tillverka ost just har påbörjats på allvar.

– Under hösten och vintern har jag ägnat mig åt att vänja getterna vid mjölkbordet och vid att bli hanterade. De är väldigt roliga men också väldigt egensinniga djur. Helt annorlunda mot fåren som jag hade förut.

Det var kärleken till djuren och längtan efter att bo på landet som fick familjen Wikström att för fyra år sedan lämna Nyköping och bygga upp gården Troxtabo. Alla gårdens byggnader är nyuppförda, här fanns bara åkermark förut.

Så småningom vaknade också längtan efter att också ha nytta, inte bara glädje av gårdens djur. Carmen gick en kurs i osttillverkning och köpte getterna.

– Jag lärde mig jättemycket på kursen. Men minst lika mycket har jag lärt mig genom att pröva, göra fel, pröva, göra fel och pröva igen. Osttillverkning handlar mycket om känsla och det kan man inte lära sig på en kurs.

– Det är en del av charmen att veta att jag aldrig kommer att vakna och säga ”Nu vet jag allt om hur man gör ost!”

Gården har nu kompletterats med ett mejeri i miniformat. En före detta inspelningsvagn från Sveriges Television har byggts om och försetts med nödvändig utrustning – som faktiskt inte är särskilt komplicerad. Ett par värmeplattor, en rostfri bänk och ett rejält kylskåp, mycket mer behövs inte. Från tiden som inspelningsvagn finns speglar och spotlights kvar.

– När jag städade ur vagnen hittade jag en regissörsstol som det står Tommy Berggren på – det var kul!

– Det är klart att vagnen både är trång och rätt opraktiskt. Men än så länge fungerar det och jag vill investera och växa långsamt.

I dagsläget producerar de sex getterna ungefär 10 liter mjölk om dagen.  Mjölkningen sker på morgonen. Resten av dagen får killingarna dia fritt. I förädlad form blir tio liter mjölk ungefär ett kilo ost.

– Jag gör inte bara getost utan även komjölksbaserade ostar. Komjölken köper jag från en gård i närheten.

– Jag har också försökt koka mese på vasslen som blir över. Den blev helt oätlig! Jag hoppas åtminstone att det inte är så den ska smaka.

Än så länge produceras inga lagrade ostar på Troxtabo av förklarliga skäl.

– En vitmögelost av camemberttyp ska lagras ungefär fem veckor, färskosten behöver bara några dagar på sig. Men jag ska börja experimentera med en julost nu, som förhoppningsvis kan lagras i sex månader. Det ska bli intressant.

Intresset för lokal- och närproducerad mat är ständigt växande. När Carmen tillsammans med Ekenäs Kvarn och Ekenäs Trädgård nyligen arrangerade en vårmarknad var efterfrågan på ost överväldigande.

– Jag tyckte jag hade förpackat massor av ost, alldeles för mycket i själva verket. Men efter bara ett par timmar fick jag åka hem och hämta mer.

Carmen har i dagsläget inga planer på att bli mer än småskalig. Hennes vision är en landsbygd där de som bor i nejden kan hitta det de behöver hos varandra.

– Jag är absolut ingen matsnobb.  Jag gillar tanken att den som behöver ägg kan stanna till här och köpa av mig. Själv vill jag gärna gå till Kvarnen och köpa mitt mjöl eller till granngården och köpa mjölk.

– Lokalt producerad mat får inte bli så dyr eller exklusiv att ”vanligt folk” inte har råd att köpa den. Kanske inte varje dag, men åtminstone då och då.


Gå till Teckna prenumeration