»Jag vill spela i ett band innan jag dör«

Bandet Fi@tGunilla Pyk och Marit Barre spelar tillsammans med trummisen Mia Skagerlind och slagverkaren Tom Holmlund i Fi@t. Foto: Karina Frölund
: Musik och teater

I fredags spelade Fi@t för en fullsatt gruvrestaurang i Skottvång. Glad rock med drag av punk och texter om vardagliga trivialiteter och funderingar.

Det här är bandet som började när många andra slutar. Gunilla Pyk som spelar bas, gitarr, piano och sjunger i Fi@t tog initiativet att starta bandet för tre år sedan.

– Jag körde bil och svängde ut från vår väg när jag plötsligt insåg att jag kommer att dö en dag och jag vill verkligen spela i ett band innan jag dör.

Hon ringde till kompisen Marit Barre och förklarade att det var dags att starta band.
– Jag vill spela bas, sa hon och hängde på direkt.

– Jag ville också lira bas men tänkte ok då jag tar jag gitarr istället, säger Gunilla.

Efter det var det dags att hitta en trummis.

– Vi ville absolut ha en kvinna, helst i medelåldern med samma ambitionsnivå. Huvudsaken är att ha kul, då är det svårt att ha någon som vill bli stjärna, förklarar hon.

De letade bra länge innan de upptäckte Mia Skagerlind precis runt hörnet.

Nu repar de en gång i veckan och har blåsor på fingrarna.

– Man måste öva för att hålla spelkonditionen och vi får verkligen skitont i fingrarna, armarna och axlarna men det är det värt för det är jättekul.

–Även om jag är musiklärare innebär inte det att jag kan det här. Att vara lärare handlar om pedagogik.

De började med coverlåtar, Pugh Rogerfelt och några bluesrundor.

– Men det blir aldrig lika bra som originalen så då började vi skriva egna låtar.

– Det är faktiskt sant som de säger, det gäller att ha mobilen med när man är ute och går för rätt vad det är dyker det upp en basgång, en melodi eller några bra rader.

Det är Marit och Gunilla som skriver låtarna, ofta om vardagliga händelser, någon de träffar eller som de funderar över. Ett exempel är några rader om den duktiga flickan ”allt hon vill är att räcka till”.

Efter hand kom också Tom Holmlund in i bandet. Han jobbade  där de repade och gillade vad han hörde.

Nu spelar han slagverk och elgitarr.

– Han är bra för vårt självförtroende. Det här är ett terapiband. Det är mycket rädsla man ska se i vitögat för att våga stå på scen, stå för sina texter och ha kul.

– Att spela covers är ingenting jämfört med att skriva egna låtar. Det är mycket mer hudlöst och utlämnande.

Hon jämför det med tjejvasan. De flesta kör för sin egen skull, det är ju inte för att visa upp sig för publiken.

–Vi vill göra det här och vill några lyssna är det kul. Men vi är inte intresserade av att imponera. Vi är bara intresserade av att ha kul.

De har en spelning i månaden ungefär. I maj ska de uppträda på Gästis i Eskilstuna och de fick ett nytt engagemang i Skottvångs gruva i sommar.

– Att starta ett band är absolut något jag kan rekommendera. vi träffar helt nya människor och får möta nya situationer. Det är skitkul.

 

Gå till Teckna Prenumeration