Det är Jordbruksverket som har delat ut totalt 20 miljoner kronor i bidrag till rovdjursstängsel till länsstyrelserna runt om i landet.
20 miljoner kronor fördelade på lika många län – Gotland får ingen del av pengarna eftersom det inte finns vare sig varg, björn eller lodjur där – det borde innebära en miljon per län. Men så enkelt är det inte. Istället har Jordbruksverket noga analyserat var rovdjuren håller till, tittat på hur många fårbesättningar det finns i varje län och tagit fram ett nyckeltal som ska visa var risken för rovdjursangrepp på får är störst.
Resultatet blir att länen får mellan drygt 200 000 (Blekinge) och 2,3 miljoner (Dalarna). För Sörmlands del blev potten 1 234 000 kronor på två år. Då har länet fått en extrapott på 750 000 eftersom Sörmland finns i spridningszonen för varg.
Men de här pengarna är en droppe i havet, menar Roger Engstrand. Han bor på gården Nystugan i Bettna där han har en besättning med värmländska skogsfår, en av flera raser med allmogefår som räddats till eftervärlden.
– Till skillnad från vargen är de här fåren verkligen utrotningshotade. Varg finns det gott om i världen men värmländska skogsfår finns det bara ungefär 2 000 kvar av.
I Sörmland finns det enligt Jordbruksverket 645 fårbesättningar. En genomsnittsbesättning består av 25-30 tackor. Det går åt ungefär fyra kilometer stängsel för att ge en besättning av den storleken tillräckligt med bete. Bidraget från Jordbruksverket till rovdjursstängsel är från och med årsskiftet 50 kronor per meter.
– Det betyder att det skulle behövas 129 miljoner kronor om alla fårägare i länet ska få bidrag till stängsel. Det är ganska långt från de 1,2 miljoner som finns, påpekar Roger.
Ett rovdjursstängsel består av fem eltrådar varav den översta ska vara 110 centimeter och den nedersta 20 centimeter över marken. Järntråden måste hållas ordentligt spänd med hjälp av kraftiga fjädrar och det kräver i sin tur att framför allt hörnstolparna är rejält förankrade i marken. Eftersom den nedre tråden sitter så lågt går det åt en hel del arbete med att jämna marken, ta bort stenar och stubbar och se till att det inte finns håligheter under tråden där rovdjuren kan krypa in.
Roger hörde till dem som fick bidrag för rovdjursstängsel i samband med att den så kallade Yngarevargen fanns i bygden 2009. Yngarevargen rev ett 40-tal får och en kviga innan länsstyrelsen beslutade om skyddsjakt och vargen sköts.
– Bidraget som jag fick täckte i stort sett kostnaderna för materialet. Sedan fick jag lägga ungefär 800 arbetstimmar på att sätta upp stängslet. Om jag inte hade haft möjlighet att göra det arbetet själv hade det kostat mig 240 000 kronor.
– Jag hörde till dem som var positiva till varg före 2009. Men jag har ändrar uppfattning. Numera tror jag inte att det är möjligt att ha varg i ett kulturlandskap där det också finns tamdjur. Vargen är opportunist, den kommer alltid att välja det lättaste bytet oavsett hur mycket vilt det finns i skogarna.
Intresset för för rovdjursstängsel bland Sörmlands fårägare har hittills varit lågt. 2010-2011 fick länsstyrelsen 300 000 kronor av Jordbruksverket att fördela.
– De pengarna har vi kvar. Vi fick inte in en enda ansökan, säger Jonas Åkerberg.
Anledningen är förmodligen att det i dagsläget inte finns något fast vargrevir i länet.
– Sörmland har ju pekats ut som ett län dit vargen troligen kommer att sprida sig så vi får väl se om intresset för bidraget ökar. Jag har nyligen fått förfrågan om hur man ansöker och skickat ut två blanketter. Men jag har som sagt inte fått in någon ansökan än.
Ett rovdjursstängsel är ingen garanti för att rovdjuren verkligen hålls ute. I Värmland, där i stort sett alla fårägare har rovdjursstängsel, har varg i flera fall lyckats ta sig in i hagarna ändå och rivit får.
– Stängslet ska vara avvisande. Men någon total garanti att vargen inte lyckas ta sig igenom finns inte, säger Jonas Åkerberg.
