Jag påstår inte att de sörmländska landstingsråden har problem. Det skulle nämligen vara en betydande underdrift. I mina mörkare stunder – och just när jag skriver detta är det en sådan – misstänker jag att de ledande politikerna i landstinget gärna förtränger sina största problem. Grunden för misstanken är att landstingspolitikernas ansvar är mycket tungt. Så tungt att om de känner efter är risken betydande att de bryter samman.

Det kan förefalla som om Åsa Kullgren (S), Thomas af Bjur (FP) och de övriga i landstingets politiska ledning är otursförföljda. Att de fick svårt, kanske ännu svårare än de förtjänade, att komma ur arvodesaffärerna borde ha varit mer än nog utöver vanliga politikerbekymmer som budgetunderskott och sånt. Men det finns uppenbarligen en allvarlig ohälsa i organisationen, som ingen doktor hittills kunnat hjälpa. Än har det inte ens ställts någon riktigt trovärdig diagnos.

I höstas  fick landstingsdirektören Karin Welin avgå med omedelbar verkan. Förklaringen uppgavs vara oenighet om landstingets inriktning. Fast vilken sorts inriktning de trätte om meddelades aldrig. Några månader tidigare hade divisionschefen Anders Ahlgren avgått och fått med sig sin chefslön till sin gamla läkartjänst. Nu går han vidare till en hög chefsbefattning i Västmanland.

I somras krävde elva läkare på medicinkliniken en annan divisionschefs, Hans Tanghöj, avgång. Eftersom avgångskravet var känt gick det förstås inte an för Tanghöj att sluta just då. Men nu har han sagt upp sig och slutar till våren. Slutar gör också en tredje divisionschef, Kerstin Hansson. Det är med andra ord tunt på de övre chefsnivåerna. Den av politiker ordinerade medicinen heter, än en gång, ”organisations förändring”! Det är klart att det är viktigt att ta reda på vilka chefsfunktioner landstingstoppen behöver. Redan finns varierande partipolitiska uppfattningar om den saken. Men frågan är om patienten invärtes blir så mycket friskare av det.

Uppdraget att se över organisationen har gått till hälso- och sjukvårdschefen Jörgen Striem. Men uppdraget är
faktiskt större än så. Än en gång – knappast någon lär ha reda på hur många gånger det gjorts förr – ska sjukhusstrukturen i Sörmland ses över. Eller, som det heter, vilken vård respektive sjukhus ska utföra.

Det kan betyda att Striem fått i uppdrag att ställa en seriös diagnos på patienten landstinget. Och förhoppningsvis föreslå en fungerande behandling. Kanske rent av ett kirurgiskt ingrepp. Sedan får vi se om den politiska ledningen orkar ta sitt ansvar fullt ut.

Krister Wistbacka