Det var sol, snö och perfekt temperatur för en snabb tur i längdskidspåret. Vad gör man? Det var bara att dra på sig pjäxor, slänga skidor och stavar på axlarna och traska iväg. Med bara en enda tur i bagaget från årets säsong tog jag fart. Jag siktade mot ett väldigt stup (i verkligheten ett gupp) och så här i efterhand kan jag dra slutsatsen att jag dessvärre inte tog mig över på ett särskilt snyggt sätt. Med vänster hand tog jag emot mig själv i fallet…

Har man väl tagit sig ut vill man ju inte ge upp i första taget så några stapplande tag extra blev det innan jag erkände mig besegrad. Det var en smärtsam promenad hemåt och när jag till slut landade innanför hallen tog jag av mig handsken. Ingen vacker syn!

Med en S-formad arm fick jag sedan uppleva det bästa av snälla grannar och svensk sjukvård. Mycket kärlek, lite choklad och okänd dos lugnande medicin innan armen fick tillbaka sin ursprungliga form, väl skyddad i en stadig gipsskena, gjorde alltså min fredag helt ok ändå.

Så, nu är det tillbaka till pekfingersättning vid tangentbordet och lite mer tålamod bara.

Ps. Snön må se mjuk ut men kan mycket väl dölja en helt annan konsistens än väntat.