För den som står bredvid är rallykartläsarens uppgift obegriplig. Tänk er att sitta i en bil som någon annan kör på smala krokiga vägar i 200 kilometer i timmen och dessutom vara tvungen att läsa anteckningar samtidigt… Men för Sophia Karlsson i Nykvarn är det vardagsmat.
– Jag är uppvuxen i rallymiljön. Pappa körde, farfar var mekaniker och de har släpat med mig sedan jag var liten, säger Sophia och rycker på axlarna.
13 år gammal deltog hon i sin första tävling som kartläsare och sedan dess har intresset bara vuxit. När Sophia fick chansen att tävla tillsammans med Eric Johansson från Vrena tackade hon inte nej.
– Eric är en jätteduktig förare och vi tävlade en hel del i Tyskland bland annat. För att få tävla utomlands måste man ha körkort. Jag fyllde 18 två veckor före första tävlingen. Jag hann ta körkortet precis i tid.
Efter tiden med Eric gick Sophia vidare och bildade team med värmlänningen Calle Ward, ett av svensk rallys stora framtidshopp. Tillsammans med Calle nådde Sophia ett av sina delmål: en seger i Svenska rallyt.
– Det var en upplevelse. Det är den seger jag är nöjdast med än så länge, säger hon.
Att det finns fler segrar att vara nöjd med framgår tydligt i Sophias gamla rum på föräldragården. Ena väggen i rummet täcks av prisrosetter från hästtävlingar – ytterligare en hobby. Mitt i rummet står en specialbyggd glasmonter, full av blänkande pokaler av alla storlekar.
Det är en påtaglig skillnad mellan hästsportens diskreta tygrosetter och rallysportens överdådiga metallbucklor. Inför en tävling är det kartläsarens uppgift att fundera över upplägget och hur varje sträcka ska köras.
– På SM-tävlingar får man köra sträckan en gång, fast i vanlig bil och i max 50 kilometer i timmen. Då kan man skriva sina egna noter och det blir bäst. Men på de flesta tävlingar får man färdigskrivna. Då gäller det att tolka det någon annan har skrivit och försöka se framför sig hur vägen ser ut, säger Sophia och visar hur noterna ser ut.
Med hjälp av överstrykningspennor i olika färger har hon markerat de delar av banan som kräver extra uppmärksamhet. En bra kartläsare är en förutsättning för framgång på rallyvägarna.
Numera anses kartläsare och förare vara ett team, där föraren har en roll och kartläsaren en annan.
– En bra kartläsare ska vara lugn, noggrann och kunna koncentrera sig. Hos förarna är det så mycket nerver. Kartläsaren får svara för ordning och reda. Sophia har allt en bra kartläsare ska ha, säger pappa John stolt.
Tävlingsinstinkt är också en förutsättning och det har Sophia. Under en SM-tävling i Sandviken blev hon magsjuk, men vägrade att ställa in.
– Alla på tävlingen engagerade sig i hur Sophia mådde och kom med goda råd på huskurer. Någon slängde sig i väg till ett apotek och köpte medicin och någon annan köpte coca-cola och skakade den så att kolsyran skulle försvinna. Det säger en del om sporten. Även om alla är konkurrenter så hjälper vi varandra, påpekar John.
En rejäl krasch har Sophia hunnit uppleva. Tillsammans med Eric Johansson åkte hon av på en tävling i Karlskrona.
– Bilen kraschade i en sten som slog rakt upp i min stol så jag bröt svanskotan. Jag blev rädd och funderade ett tag på att sluta helt. Men så fick jag åka en tävling med en vän till pappa som är riktigt rutinerad och trygg förare. Då gick rädslan över. Det är som att ramla av en häst, man måste upp i sadeln igen.
– Det sker ändå förhållandevis få olyckor inom rallysporten. Vi har alla skydd man kan tänka sig och
bilarna är byggda för att klara ordentliga krascher.
Sophia satsar nu på en fortsatt karriär. Förhoppningsvis ska hon åka Midnattsolsrallyt tillsammans med Mattias Lundqvist.
– Om det går bra fortsätter vi med Jyväskylärallyt i Finland och RAC-rallyt i England. Drömmen på sikt är att bli en del i ett WRC-team. Vi får se hur det går, säger hon.
