”Vinterfåglar inpå knuten” kallas den fågelräkning som Sveriges Ornitologiska Förening har arrangerat sju år i rad. I år har räkningen förlängts med två dagar för att förskolor och skolor också ska kunna medverka. Föreningen räknar med att cirka 300 000 svenska hushåll matar småfåglar på vintern. De senaste åren har 19 500 av dem deltagit i vinterräkningen.
Dit hör Monika och Karl-Joel. Båda är biologer och intresserade av mångfald. Därför har de vid sommartorpet Nystugan satsat på många arter, vare sig det gäller fåglar, fjärilar, insekter eller blommor.
– Vi gör vår egen fågelmat så långt det är möjligt. Vi köper havre säckvis av en grannbonde och blandar ut med solrosfrön, hampfrön och nötter. Vi har nog redan gjort av med fem säckar havre den här säsongen. Det blir betydligt billigare att blanda själv än att köpa färdigblandad fågelmat, konstaterar Monica.
I det gamla äppelträdet utanför köksfönstret hänger flera matautomater av olika slag. Här trivs de lite modigare fåglarna, som inte störs av närheten till människan. Till ett annat träd en bit längre bort vågar sig de skyggare arterna fram.
I värmen från vedspisen är det en trevlig sysselsättning att sitta vid köksbordet och räkna fåglar. Hobbyn delas med katten Torsten, som gärna sitter med.
– När man räknar ska man inte räkna antalet fåglar man ser totalt utan antalet individer av en art som samtidigt besöker fågelbordet. Är det som mest fem blåmesar som äter samtidigt så är det fem mesar som ska rapporteras, förklarar Monika.
Just den här dagen är det lite tunt med variationen runt fågelbordet. En flock gulsparvar kommer förbi och kalasar på havren, det är deras favorit. Talgoxarna är många, liksom blåmesarna. Domherrarna sitter i granen en bit och bort och avvaktar, de tycker det är lite för mycket folk i närheten. Svartmesen däremot bekymrar sig inte om att han är iakttagen utan är till och med modigare än blåmesarna, som brukar vara fågelbordens värstingar.
– Vi har sysslat lite med tomtskådning också. Då noterar man alla arter man ser från sin egen tomt. Hittills har vi sett 18 arter och det är ganska bra, konstaterar Karl-Joel.
Vinterfågelräkningen är inte bara ett trivsamt tidsfördriv. Vitsen är att få en statistisk bild av vilka arter som ökar, vilka som minskar och vilka som är konstanta. Under de sju år som ”Vinterfåglar inpå knuten” har genomförts har talgoxarna varit flest alla år.
Men räknandet gjorde också att forskarna blev uppmärksamma på den kraftiga tillbakagång som grönfinken drabbats av på senare år. Antalet observationer sjönk från i genomsnitt 6,2 fåglar per fågelbord 2006 till 3,5 förra året. Anledningen visade sig vara en liten mikroorganism som orsakar en fågelsjukdom som kallas gulknopp. Hittills har ingen kunnat svara på varför just grönfinkarna drabbas extra hårt av sjukdomen.
– Vi har haft grönfink här, men jag har inte sett några idag, konstaterar Monika.
Mitt på dagen är det dags att fylla på fågelautomaterna. Den egna fröblandningen får sällskap av jordnötter, som mesarna älskar, och äpplen, som brukar locka fram koltrasten.
– Lyssna, säger Monika. Fåglarna har redan börjat sjunga!
