Det är årets första dag och i bakgrunden sorlar TV:n. Tydligen är det Tom & Jerry i evig skär-mytsling som barnbarnen just nu tittar på. Det är också nu jag skall försöka sammanfatta det gångna året och kanske med viss bävan se det nya an.
I det stora har det varit ett dramatiskt år på många sätt och platsen här medger inte att lista ens de största händelserna.
Även om frihetskampen i norra Afrika öppnar för en viss optimism finns många oroande tecken i skyn: samhällsfunktioner och värderingar här hemma, som vi tagit för givna, raseras, världsekonomin i ordentlig kris och en fortsatt plundring av vår planets resurser i tillväxtens namn. Hur kan vi till exempel anse oss ta ett personligt eller nationellt ansvar för resursslöseriet och ändå hävda att det är helt försvarligt att 400 000 av oss svenskar flyger ända till Thailand varje år för välförtjänt (?) semester? Om vår pressade jakt på konsumtion skapar ett sådant behov är vår kultur riktigt vilse.
I det lilla och privata, hur blev det där? Det här var året då jag slutade min tjänst på Stockholms universitet och blev pensionär på heltid. Från och med maj månad var jag alltså fri att ägna en massa tid åt annat än effekter av miljögifter på vattenlivet. Oj, vad mycket annat som skulle hinnas med! Alla vet förstås att all tid utöver arbetstid inte är fritid. Jag hade mycket att betala igen till min hustru genom all markservice jag fått under forskarkarriären, särskilt under de mest intensiva småbarnsåren. Det var därför hög tid att ”komma hem” och försöka jämna ut några av orättvisorna.
Jag jobbar vidare på detta med viss framgång, men har också hunnit med en del annat. Till en början mycket fågelskådning på hemmaplan, så kallad ”tomtskådning”. En av höjdpunkterna var sommargyllingen som jag fick höra en dag i maj när jag vittjade brevlådan hemma i Trosa och sedan också fick se ett kort ögonblick på Trosa alper. Ju mer sommaren framskred blev fjärilsinventering den stora ”grejen”.
Just i detta väcktes pojkäventyret efter många års övervintring åter till liv och jag kände mig lycklig över att åter få ägna tid åt att lite oansvarigt få snubbla omkring i markerna och hitta och dokumentera alla dessa vackra djur hemikring. Drygt 100 observationstillfällen blev det under perioden april-oktober. Delar av materialet kom med i Sörmlandsentomologernas vackra årsskrift Graphosoma som kom ut dagarna före jul. Graphosoma är också det latinska släktnamnet på vår landskapsinsekt Strimlusen. Visserligen en sorts bärfis, men en riktig snygging! Kolla själv!
Bengt-Erik Bengtsson
