Nu är kommunisten Lars Ohlys tid som vänsterledare över. Om man ser till de valresultat han åstadkom och jämför dem med företrädaren Gudrun Schymans, så bär hans ledarskap i hög grad misslyckandets prägel. Men vid en längre historisk jämförelse har Vänsterpartiet under Ohly snarare närmat än fjärmat sig sina ”normala” röstetal.

Att Vänsterns kongress i veckoslutet valde Jonas Sjöstedt till ny partiledare var väntat. Under den föregående öppna nomineringsprocessen i partiet sipprade det visserligen ut en och annan uppgift om att Sjöstedt inte skulle vara så omtyckt internt, men det var förstås bara struntprat. Sjöstedt vann partiledarvoteringen på kongressen med 179-39 mot den mer dogmatiska Rossana Dinamarca.

Det gav honom ett starkt ledarmandat. Han behövde inte heller dela uppdraget med någon annan, eftersom samma kongress sade tydligt nej till dubbelkommando à la Miljöpartiet.

Av flera kommentarer efter partiledarvalet framgår att Jonas Sjöstedt bland sina vänstervänner nu har något av frälsarens förväntningar på sina axlar. Även han själv har talat om kommande väljarandelar på 10-15 procent. Hur realistiskt detta är kan vi omöjligt säga nu, men en viss ökningspotential finns nog.

Av egna uttalanden att döma är det i första hand Miljöpartiet som Sjöstedt vill utmana. ”Vi ska ta kampen om att vara det ledande klimatpartiet”, sade han direkt till kongressdeltagarna. Men att det inte blir någon lätt uppgift kommer han att märka vad det lider. Dels har Miljöpartiet det svårslagna symbolordet ”miljö” i sitt namn, dels saknar Sjöstedts parti på grund av sitt kommunistiska förflutna en egen historisk trovärdighet i miljöfrågor.

Därför kommer Sjöstedt i praktiken att vara betydligt farligare för Socialdemokraterna och dess ledare Håkan Juholt. Sjöstedts metallarbetarprofil och rejäla framtoning kommer att väga tungt i förhållande till mediebilden av Juholt som lite allmänt tafflig. Detta kommer i sin tur att tvinga Juholt till att angripa det som är Sjöstetds svaga sida, nämligen Vänsterpartiets orealistiska krav: på att lämna EU, på att införa sex timmars arbetsdag, på att förbjuda hela bemanningsbranschen med mera i den stilen.

Följaktligen kan man med Jonas Sjöstedts inträde på partiledarbanan förvänta sig en ökad kannibalism bland partierna på den vänstra sidan om mittlinjen. För den borgerliga alliansens underlag att regera kommer det troligen inte att betyda någonting.