Mjau!

Sixten II
Livet som Sixten II

Nu tänker jag höja morrhåren och tala ut. Att ha en människa är ett heltidsjobb för en stackars katt på landet. Det är inte ett bara att mössen ska hållas borta från skafferiet, det är allt gullande med människan som krävs för att hålla henne frisk, vid gott humör och arbetsduglig.

Jag har nämligen, som den intelligenta katt jag är, insett att det finns ett samband mellan att hon åker iväg i sin bil varje morgon och kommer hem med min mjölk, mina hårda pluttar till matskålen och sanden till min vinterskitlåda. Överhuvudtaget är jag en katt som ser sambanden i livet och jag vill gärna berätta om dem för er. Men först en kort presentation av mig.

Mitt namn är Sixten II och jag fick detta mitt nya namn något år efter min omplacering. Tvåan har jag fått därför att det funnits en röd Sixten tidigare i min människas liv. Mitt tidigare namn var Dennis men det passade tydligen inte. Jag skulle heta som hennes gamla favorit. Det är ett evigt tjatande om denne märkvärdiga före detta Sixten som blev ohyggligt gammal och var bäst på precis allt. Hon har hans porträtt inramat och jag är redan trött på att leva i hans skugga. Men mest av allt irriterar det mig att han under sina sista år hade en egen spalt i Sörmlandsbygden där han fick uttrycka  åsikter om både det ena och det andra.

Så när jag fick höra talas om möjligheten att blogga krävde jag att, som den väsentligt modernare katt jag är än gamle Sixten, få göra tassavtryck i tidningsvärlden på detta vis. Jag slår mig ned intill tangentbordet, vässar klon och dikterar. Går min människa inte med på mina krav kan hon alltid försöka jaga sina skåpmöss själv. Antagligen hörs vi snart igen.

Sixten II