Detta senkomna samvetskval inverkar menligt på min sovplats! Det bästa stället i huset, som alla vi katter vill ligga på men som i första hand får användas av mig nuförtiden, är under skrivbordslampan. Där har alla katter med hög rang legat på sin tid, Sixten den förste, elake Charlie och gamle giktbrutne Torsten. Att sova på rygg under en 60-wattslampa är underbart! Den värmer magen.

Men nu ska ni få höra det förskräckliga! Snart är de gamla glödlamporna slut och vår människa ersätter sina vartefter med energisnåla lampor. De värmer inte alls!

Varför ska vi djur behöva lida för att hon och alla andra slösat med jordens  naturtillgångar?  De kan väl köra bil mindre, sätta upp vindkraftverk, duscha mer sällan, äta maten kall…  Men att dra in på vår komfort, det är upprörande!

Vi katter har minsann bidragit alldeles tillräckligt till det där med elektriciteten. Jag hörde min människa berätta för en annan att när hon var ung gned man ebonitstavar med kattskinn för att få elektricitet! Visst är det förfärligt. Först trodde jag att de stackarns katterna var kvar i skinnen och såg för mitt inre en jätteanläggning med katter som det gneds på. Sedan försökte hon lugna mig med att det handlade om ett experiment i skolfysiken och katten var inte alls kvar i skinnet. Det var bara för att visa skolbarnen hur man kunde få gnistor! Ovanligt fånigt tycker jag.

Nu vet jag att min människa köpt på sig ett lager av de sista miljö-o-vänliga lamporna att ha just i skrivbordslampan. För vår skull.  Hon säger att hon kompenserar genom att släcka i de rum där vi inte är. Visst är hon rätt go´! Men en vacker dag tar också de slut. Nu har jag fått veta genom en ladugårdskatt  att det finns värmelampor att hänga över nyfödda smågrisar. Jag undrar jag om jag kan övertala henne att investera i en sådan.

Sixten II