– Det kommer inte att räcka, men det är åtminstone ett steg i rätt riktning, säger Ingemar Olsson, ordförande för grisföretagarna.

Den svenska grisbranschen är som bekant i kris. Låga slaktpriser, ökad konkurrens från utlandet och bristande lönsamhet har fått 179 grisbönder att lägga ned verksamheten hittills i år. Därför välkomnas regeringens förslag om en suggpeng som stöd till smågrisproducenter.

Totalt har 443 miljoner kronor ur landsbygdsprogrammet reserverats under fem år, vilket innebär nästan 90 miljoner om året. Pengarna ska fördelas i 1 150 kronor per sugga till de smågrisuppfödare som uppfyller fem nya produktionsvillkor. Om förslaget godkänns av EU-kommissionen ska grisbönderna kunna ansöka om stödet till våren och få de första utbetalningarna hösten 2012.

– Alla insatser för att stötta näringen är positivt. Men det viktigaste är fortfarande att vi kan få svenska konsumenter att köpa svenskt kött, konstaterar Ingemar Olsson.

Bonden förbinder sig att uppfylla villkoren i fem år för att beviljas stödet. Även om uppfödaren inte söker stöd för hela besättningen måste alla suggor hanteras enligt reglerna.I satsningen på grissektorn ingår också 30 miljoner kronor i investeringsstöd för att bygga om spaltgolv till nya EU-standarden samt 5 miljoner för utbildning i vaccinering och bedövning.

– De flesta producenter uppfyller redan några av kraven, även om jag tror att det är ganska få som uppfyller alla. Men det krävs inga stora investeringar för att leva upp till villkoren och syftet är att djurhälsan ska bli ännu bättre, det är därför det kallas en djurvälfärdspeng, säger Ingemar Olsson.

Örjan Lindahl, Ekeby gård utanför Valla, är en av dem som har chans att få del av det statliga bidraget. På Ekeby bedrivs integrerad produktion med både suggor, smågrisar och slaktsvin. 330 suggor ger cirka 7 500 slaktfärdiga grisar per år.

På förmiddagen är det lugnt och stilla i grisstallet. Suggorna är mätta och vilar på maten medan högar av ljusrosa smågrisarna passar på att dia. Stallarna byggdes 1996 och är därför relativt moderna och lättarbetade. Trots det och trots ett hyfsat avtal med slakteriet är det svårt att få verksamheten att gå runt.

– Förra året hade vi en katastrofal skörd. Det regnade alldeles för mycket precis efter vårsådden, så vi fick in 600 ton mindre spannmål än beräknat. Det betyder att vi måste köpa motsvarande mängd och när spannmålen kostar 1,80 kilot är det lätt att räkna ut att det blir dyrt.

– Vi har hittills haft 3,5 anställda, men räknar med att vi måste dra in en tjänst. Vi får jobba mer själva, min fru och jag.

Suggpengen är ett välkommet bidrag, menar Örjan. För en gård av Ekebys storlek innebär det en årlig extra inkomst på cirka 380 000 kronor.

– Det saknas inte hål att fylla. Vi behöver investera i ny utgödsling exempelvis. Villkoren är inget problem, vi uppfyller nästan alla redan nu. Vi behöver bara göra lite tätare fodringsanalyser och dokumentera produktionsrutinerna.

Djurvälfärdspengen kommer ändå inte att vara avgörande för branschens framtid, det måste till större förändringar än så.

– Om det vore 1996 och jag stod inför valet att bygga om eller inte, så skulle jag inte våga chansa som läget är nu. Jag har alltid varit optimist och försöker tänka positivt. Men det har blivit svårare, säger han.

För Åkerö säteri kom suggpengen för sent. Företaget har redan beslutat att grisproduktionen på gården läggs ned till jul.

– Vi har haft integrerad verksamhet och både haft smågrisproduktion och slaktsvinproduktion. Nu slutar vi helt med grisar och satsar på kycklingproduktionen istället, säger Jonas Lindeberg, förvaltare på Åkerö.
330 suggor och ungefär 8 500 slaktsvin per år har gjort svinproduktionen på godset hyfsat lönsam. Men det senaste året har siffrorna börjat peka åt fel håll.

– Vi har gamla och tungarbetade stallar, som kräver högre arbetsinsats. Det gör att vi behöver ännu bättre lönsamhet för att gå runt. Vi har förstås diskuterat möjligheten att bygga nytt.  Men vi ser faktiskt ingen långsiktig framtid för grisbranschen i Sverige.

Jonas Lindeberg tror inte att regeringens djurvälfärdspeng hade påverkat nedläggningsbeslutet även om den hade kommit tidigare.

– Bristen på lönsamhet är komplex och inte är så enkel att lösa. Sverige har på något sätt blivit en dumpningsmarknad för kött som inte går att sälja någon annanstans. Vi pratar mycket om mat i Sverige, tittar på TV-kockar och köper dyra kokböcker, men när det handlar om vardagsmat så tänker vi bara på priset.

– Det senaste året har försäljningen av lågprisprodukter ökat oerhört, billlighetstänkandet har till och med slagit sig in på mejerimarknaden. Helt kött är ganska många fortfarande beredda att betala för. Men när det gäller färdigrätter är det bara billigt som efterfrågas, säger Jonas Lindeberg.

Gå till Teckna prenumeration