Tema: Böcker

Nu läser pionjären mest andras böcker

Ulla TrenterÅtskilliga deckare har passerat Ulla Trenters händer genom åren. Numera går det åt förstoringsglas när texten blir för liten. Foto: Lena Wistrand
: Sörmlänningen

Hon var en av de första kvinnliga deckarförfattarna i landet när hon debuterade under eget namn 1967. Sedan dess har Ulla Trenter fått många efterföljare i det som kallas den svenska deckarvågen.
– Jag vet inte varför människor är så intresserade av att läsa om våld och mord. Det är faktiskt märkligt!

Frågan är om Ulla Trenter bor i en av de vackraste lägenheterna i Mariefred. Från fönstren har hon åt ena sidan utsikt över Kungshustorgets kullerstenar och det gamla Mariefred, åt andra sidan över Gripsholmsviken med slottet i fonden. Här har hon varit bosatt i sju år.

– Men jag har varit sörmlänning mycket längre än så. Vi flyttade till gården Kalkudden utanför Mariefred 1975 när flickorna var små. Det kändes tryggare att låta barnen växa upp där än i Stockholm, säger Ulla och visar vägen in i vardagsrummet.

Ulla Trenter hör till den svenska deckargenrens veteraner. När hon debuterade under sitt eget namn 1967 fanns det ytterst få svenska kvinnliga deckarförfattare. Men författarkarriären började egentligen flera år tidigare när hon fick jobb som maskinskriverska åt Stieg Trenter. Han var då redan etablerad deckarförfattare och hade skrivit ett 15-tal böcker med fotografen Harry Friberg och kriminalkommissarien Vesper Johnson i huvudrollerna.

– Vi upptäckte efter ett tag att vi arbetade väldigt bra ihop och 1960 gifte vi oss. Efter det skrev vi böckerna tillsammans och Stieg ville att jag skulle stå som medförfattare. Men förlaget ville att det skulle stå ”Vid skrivmaskinen: Ulla Trenter”.

Och så blev det fram till 1967 när Stieg mycket oväntat och hastigt gick bort i en hjärtinfarkt och Ulla blev ensam med tre små barn.

– Stieg hade skrivit de första tre sidorna på sin nya bok ”Rosenkavaljeren”. Förlaget ringde och bad mig skriva resten. I vanliga fall var jag väl insatt i arbetet, jag brukade följa med Stieg när han gjorde research och förberedde arbetet. Men jag hade fött vårt tredje barn bara några månader tidigare och hade därför inte varit med. Jag fick lov att åka i Stiegs fotspår och göra om arbetet. Det var en tuff uppgift för en  nybliven änka.

Harry Friberg och Vesper Johnson blev Ullas följeslagare i ytterligare en lång rad böcker. Förebild för Friberg var den internationellt kända fotografen KW Gullers, som också var god vän med Ulla och Stieg.

– Jag blev rätt trött på figuren Harry Friberg med åren. Hans karaktär förändrades i och för sig en hel del när det inte var Stieg som skrev längre. Men hos mig fick han mindre och mindre utrymme och jag förde in mig själv som huvudperson istället.

1991 skrev Ulla sin sista traditionella deckare. Sedan dess  har hon arbetat mer med översättning samtidigt som arbetet för Svenska Deckarakademin har tagit mer tid i anspråk. Hon är dessutom ordförande för kyrkofullmäktige i Mariefred och ledamot i Strängnäs stifts domkapitel. Sedan 1998 leder hon också tillsammans med Kertin Matz skrivarkurser för hugade deckarförfattare.

– Det år vi började gavs det ut en enda deckare av en kvinnlig författare. Året därpå var det elva och två år senare 22. Det säger en del om intresset för svenska kvinnliga deckarförfattare.

– De senaste tio åren har flödet av deckare vuxit till en lavin. En del böcker är bra, andra är värdelösa. Och jag tycker lite synd om alla som tror att skriver man bara en deckare så blir man både rik och berömd. Så lätt är det inte.

Just nu är det deckarakademin och den årliga prisutdelningen som gäller för Ulla. Hon ingår i den grupp som ska utse årets bästa översatta kriminalroman. Det innebär läsning av cirka 75 utländska deckare från våren och fram till den 15 oktober. Ur den högen med böcker ska fem favoriter sållas fram.

– Personligen tycker jag intrigen är viktigst, själva historien. Jag är inte så intresserad av huvudpersonernas privatliv, deras relationer till fruar och barn. Generellt tycker jag att många moderna deckare är alldeles för långa, de skulle kunna skäras ned med hälften.

Ur den enorma bokflod som har passerat Ullas händer under åren har några favoriter vaskats fram.

– Jag är förtjust i Peter Tremaynes böcker om den iriska nunnan Syster Fidelma. De utspelar sig under 600-talet och rymmer mycket religionshistoria. Det tycker jag är kul.

– Och så har vi förstås Peter Van Greenaway. Boken ”Judas!” Den är så otäck!

 

 

Gå till Teckna prenumeration