– Min släkt har arrenderat den här gården i 125 år. Nu står vi som ägare, det är en fantastisk känsla, säger Lennart med ett leende. Egen härd är faktiskt guld värd.
Formellt har det varit Statens Fastighetsverk som ägt Årby med kungen i sin tur som arrendator. Men för att få köpa en gård på Stenhammar krävdes en ändring av friherre Robert von Keaemers testamente från 1901. Han bestämde att egendomen efter hans död skulle tillfalla staten på vissa villkor. Ett av dessa var att staten aldrig skulle få bortgiva, försälja eller på något sätt avhända sig delar av egendomen.
Ett annat villkor i testamentet var också att slottet skulle upplåtas till en svensk undersåte varande prins av det regerande kungahuset. Prins Wilhelm var den förste som uppfyllde villkoret och efter hans död var det dåvarande kronprinsen Carl XVI som tillträdde arrendet.
– Men det fanns en passus i testamentet, fortsätter Lennart. Den som arrenderat och besuttit en gård under minst 49 år skulle kunna få möjligheten att köpa. Och det villkoret uppfylls väl med råge.
För Ulla och Lennart Juhlin började för fyra år sedan att fundera på möjligheten att köpa Årby. Något som de länge trodde skulle stanna vid en dröm.
– Turerna har varit många och långa, inflikar Ulla. Sverige är faktiskt ett ganska byråkratiskt land. De ska dock påpekas att både kungen och tidigare förvaltaren på Stenhammar, Jonas Kullgren, stöttat oss helhjärtat.
I juni kom sedan det formella beskedet från Statens Fastighetsverk. Detta sedan Kammarkollegiet beviljade permuntationen. Det som nu återstår är att Lantmäteriverket ska göra den slutgiltiga avstyckningen för den nya fastighetesbildningen. Men detta är bara en formalitet.
– Men att vi köper en hel gård är ju egentligen en sanning med modifikation, berättar Lennart. Det handlar om boningshuset och ekonomibyggnaderna. Totalt blir det väl ungefär ett hektar.
Bonde är det nämligen några år sedan Lennart var. Han fyller 80 år i rappet. Lantbruket på Årby driver Stenhammar numera själva. Men ändå handlar övertagandet om mycket känslor.
– Det är lite som att sväva på moln, påpekar Ulla. Tänk att efter så lång tid få äga det man bott i och brukar under långt över ett sekel.
Sedan Erik Magnus Juhlin, som ursprungligen var mjölnare från Björnlunda, slutat med lantbruket tog sonen Edvard Leonard över. Därefter tillträdde nästa led, Ragnar, över och slutligen blev sedan Lennarts tur. Han tog över Årby 1958. Sonen Magnus har arrenderat granngården varför han och Lennart från 1984 tills för fem år sedan var sambruk. Under tiden från 1958 har bruket lite följt trenderna med mjölkproduktion, ren köttdjursuppfödning och enbart spannmål. Till saken hör att även Magnus lantbruk numera också ingår i Stenhammars lantbruk.
Boningshuset vid Årby har dock en avsevärt länge historia än familjen Juhlin. Det finns med på en fastighetskarta redan 1635, som visar ett myller av hus och små åkerplättar. När huset egentligen byggdes står skrivet i stjärnorna.
– Nu är det vårt och det känns fantastiskt skönt. Det har många gånger handlat om både hopp och förtvivlan, säger de båda. Sedan är det ju också lite känsla i att ha gjort en helt unik fastighetsaffär.
