De kommer från fem län, Östergötland, Västmanland, Södermanland, Stockholm och Uppsala. Två av kursdagarna är förlagda på Lasätters gård utanför Nyköping i Sörmland men den första dagen, med artkunskap, låg klassrummen i respektive hemmaskog. Det är ändå där de ska plocka i framtiden.
Trots att många av oss älskar att gå ut med svampkorgen om hösten står skogen full av outnyttjad rikedom som svart trumpetsvamp, karljohan, trattkantareller och alla de andra läckra matsvamparna. Det är inte heller många plockare som törs ta annat än kantarellerna.
Att vara försiktig kan förstås vara klokt för där växer också döden i grytan.
Den som vill sälja svamp måste vara säker på sin sak. För andra året i rad arrangerar Hushållningssällskapet i ett EU-projekt tre dagars utbildning i svampkunskap tänkt att leda till att småföretagare på landet, som till exempel driver gårdsbutik, ska få ytterligare ett ben att stå på. Eller ska man säga fot i svampsammanhang!
En möjlighet är att plocka svamp till restauranger eller sälja på bondens marknad. Men oavsett vilket gäller det att veta hur detta annorlunda livsmedel ska hanteras.
I år är deltagarna i utbildningen några fler än förra året som var det första och tretton glada svampjägare gav sig ut med stövlar, korg och svampkniv för de inledande lektionerna. Med sig hade de förstås det allra viktigaste i sammanhanget, en riktigt kunnig svampkonsulent.
De tre tjejerna från Nyköpingsg, Monika Crafoord, Lena Höglund och Lotta Eklund, togs om hand av svampkonsulent Tuve Wässing, en trygg vägvisaren både vad gällde att hitta i skogen och ge de mykologiska expertkunskaperna. Exakt vilken skog han valt ska vi inte avslöja, men Tuve hade rekognoserat noga kvällen före och hittat de flesta arterna på listan. Och märk väl! Han hade lämnat svamparna kvar i skogen för nu skulle kursdeltagarna inte bara lära sig namn och utseende på dem, utan framförallt i vilka naturtypen de kan förväntas växa.
På Tuves lista fanns så många som 18 arter men de blivande svamphanterarna förväntas i första hand lära sig att behärska sex, sju säkra sorter samt eventuella förväxlingssvampar. Den somplockar och säljer karljohan måste också kunna undvika gallsoppen som inte är farlig men illasmakande nog att förstöra en stuvning.
Kicki Forss på Hushållningssällskapet, också hon svampkonsulent, är kursens samordnare och berättar att det tänkta ”grundsortimentet” består av fårticka, stensopp, kantarell, trattkantarell, blek taggsvamp, svart trumpetsvamp och några av strävsopparna.
Det är vad alla måste kunna. Nyköpingstjejerna, alla mer eller mindre nybörjare, hade med sig hem mycket mer svampkunskap än så efter dagen med Tuve.
Monika Crafoord driver konferensverksamhet på Lasätters gård utanför Nyköping.
– Jag har tänkt mig att kunna gå ut i naturen med mina gäster och ha svampplockning som en aktivitet.
– Det blir ett sätt att utveckla mitt koncept ytterligare, förklarade hon och tog sikte på en grupp trattkantareller.
Lena Höglund funderar på att torka svamp för försäljning och Lotta Eklund tänker ha svamp som en del i sin gårdsförsäljning av grönsaker och honung.
En av förra årets deltagare, Margareta Lindberg i Tibro, är ett lysande exempel på vad kursen kan leda till. Hon fick inspiration att komplettera sitt företags förädlade bärprodukter med syltad svamp, kantarerllpickles och ett par sorters svampkryddor.
Efter artkunskap i fält blir det två teoridagar med förädling, näringsinnehåll, marknadsföring och allemansrätt på schemat. Monica Swensson från Värmland, som har ett eget svampföretag, berättar om hur man torkar och fryser in svamp, förpackar, märker och samarbetar med uppköpare. Sist blir prov!
Då behärskar Monika, Lena och Lotta grundsvamparna men Tuve Wässing har visat dem mer än så. Ingen av dem kommer att glömma den enorma blomkålssvampen han ledde dem till. Den delades upp så var och en fick sin bit.
– En av de bästa kryddsvamparna enligt min mening, sa Tuve.
Faktiskt lyckades han till och med visa sina elever alla tre svamparna i gruppen stensopp; karljohan, rödbrun stensopp och finluden stensopp. Och precis när glädjen över de fynden lagt sig presenterade han gallsoppen och förklarade hur plockaren ser skillnad mellan den goda svampen och den oätliga.
Sandsoppen färgas grönblå i snittet och smörsoppen har mörk ring på foten av nedfallna sporer. Hatthuden dras av redan i skogen för att inte allt skräp ska följa med hem. Det kunde tjejerna snart. Mandelkremlan gav mer bekymmer.
Och så ledde Tuve dem till dagens höjdpunkt. En skog av trumpetsvamp. Rena lyckan för en blivande ”svamphanterare”. Utmärkt att torka, lätt att känna igen och i år väldigt vanlig i Sörmlands skogar.
