»Det skulle vara mitt strå till stacken«

Gunnar KarltorpGunnar Karltorp och katten Viktoria passar på att gosa en stund. Foto: Karina Frölund
: Sörmlänningen

Redan för femton år sedan experimenterade Gunnar Karltorp på Stora Hunga med att så spannmål i gröngödslingsvallen utan att först plöja. Det var ett storskaligt försök kallat gröngödslingsträda med frässåteknik. Försöket drevs i samarbete med mikrobiologiska institutionen vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– På så vis hoppades jag kunna odla utan att kväve skulle lakas ut i havet, men jag misstog mig. Det blev i princip ingen skörd alls. säger han.
Nu har han beredd att göra ett nytt försök..

Gunnar Karltorp är växtodlingsagronom som utbildat sig i marinbiologi. I början av 80-talet jobbade han på Hushållningssällskapet i Södermanland och gav råd om hur man skulle konstgödsla och bekämpa kemiskt effektivast för att maximera skörden.

– Det var en spännande tid, diskussionerna om ekologiska odlingar hade precis börjat, men odlingen hade inte nått så stor omfattning i praktiken.

När han själv skulle ta över lantbruket efter sin pappa i slutet av 80-talet kändes ekologisk odling helt rätt.

– Vi var pionjärer och det var oerhört intressant.

Gunnar Karltorp är också utbildad inom marinbiologi och funderade över övergödningen av Östersjön. En stor källa till övergödning är näringen som läcker ut från åkermarken. Marken och grödorna tar inte upp all näring från konstgödsel och vanlig gödsel utan lakas ur jorden och hamnar via olika vattendrag så småningom i havet.

– Det var därför jag ville hitta en metod att odla utan att plöja. För mullen i åkerjorden binder kvävet medan plogfårorna ökar nedbrytningen av mullen och bidrar till att kvävet lättare lakas ur.

Därför gjorde han försöket att odla spannmål i vallen utan att plöja. Vilket gick åt skogen.

– Det var bra för växtläckaget men grödan fick inte kvävet som jag hade tänkt. Det kväve som fanns bands fast i åkermarkens organiska substans, mullen. Det är klart att rätt många skrattade åt försöket.

I mitten på 90-talet hade han långtgående planer på att samarbeta med Trosa kommun i ett projekt som skulle finansieras av EU. I ett bostadsområde skulle urinen separeras och användas för att gödsla Gunnars åkrar. Men projektet fick inga pengar då och EU var ganska kallsinnigt.

– Människourin som gödselkälla i ekologisk odling är inte godkänt inom EU av skäl som är outgrundliga för mig ännu idag. Tyvärr, för jag är säker på att det fungerar. Såväl kväve som fosfor och kalium skulle komma grödan till godo utan att ta en besvärlig omväg via rötslam.

Då gav han upp sitt odlande och skaffade långhåriga köttdjur, scottish highland cattle.

– Jag ville ha djur som klarade sig ute året om, härdiga och starka.

Inget han mjölkar eller pysslar med. De går i stora hagar med vindskydd och håller landskapet öppet.

– Jag ville inte arrendera ut gården när jag blev tjänsteman igen, för jag hoppades att jag kunde återkomma till mitt projekt så småningom.

Nu jobbar Gunnar på Stockholms universitets marina forskningcentrum med Östersjöprojektet Baltic Sea Action Plan. Ett projekt som omfattar alla EU-länder runt Östersjön och som ska försöka peka på vad som kan göras för att minska övergödningen.

– Än så länge har åtgärderna som gjorts på land inte gett något resultat i vattnet.

Han pekar på en dyster bild framför sig där de globala problem människan utsatt jorden för är utmarkerade till exempel miljöförstöring, utrotning av olika djur- och växtarter, klimatförändringar, skövling av regnskogar, utfiskning och övergödning. På nästa bild visar han hur forskarna enats om var gränsen går för vad planeten tål för att bibehålla de livsbetingelser vi människor klarar av.

Det går fort utför och klimatförändringarna som nu sker riskerar att bli obehagliga överraskningar för oss människor.

Han jobbar med frågeställningen om övergödningen av Östersjön kan utnyttjas för ökad livsmedelsproduktion istället för att vara ett stort miljöproblem. Det gäller att se näringsvävarna i Östersjön som en möjlighet att få ut mer värdefulla livsmedel utan att överfiska ut bestånden till exempel av torsk.

– Jag vill verkligen vara med och utveckla ett jordbrukssystem som inte förstör havet.

Nu är han därför på gång igen med planerna att odla utan att plöja och att gödsla med urin.

– Jag har tio år kvar till pension och jag brinner för idén. Det skulle kännas bra att få lämna ett fotavtryck som förbättrat något för människor och för miljön.

Hans plan är att prova odlingstekniken både på Askö, där universitetets fältstation finns, och på sin gård i Trosa.

–Jag tror att mullen, det organiska materialet, är nyckelfrågan. Vad är det egentligen som sker med kvävet?

– Om det fungerar skulle det vara mitt strå till stacken.

Gå till Teckna prenumeration