Cajsa Drakenberg, blivande örtterapeut

Cajsa flyttade ut till naturens skafferi

: Sörmlänningen

Cajsa Drakenberg har knappt hunnit ställa undan lådan med husapoteket och all växtlitteratur hon haft med sig till vikingarnas årliga festival. Där har hon stått och berättat om läkeväxter och örter, blodstillare av pressad vitmossa och näverplåster, det vill säga läkekonst från tider när det inte fanns apotek eller vårdcentral.

Hon hade inget att sälja utan det hon ville visa var vad vikingarna kan ha använt för att bota krämpor och behandla huggsår. Samtidigt ville hon, som utbildad örtpedagog, väcka intresse för vilda växter och örter som gör nytta även i nutid.

Hon samlar ständigt på dem och gör te, tinkturer och salvor. Numera när hon äntligen har nära till växterna.

– För nu bor jag ju mitt i naturens skafferi, förklarar hon.

På väg till brevlådan hittar hon johannesört, gullris, åkerfräken  och hagtorn och i hästhagen växer svartkämpar.

– Fortfarande nyper jag mig i armen och undrar, bor jag verkligen så här? säger Cajsa med kärlek i rösten.

Kärleken är till maken Peter som hon mötte för inte så länge sedan och till naturen kring huset på Ytterselö där de bott tillsammans i tre och ett halvt år. Det är här ute hon äntligen kunnat förverkliga sina idéer.  Nyfiken på hantverk och på naturens möjligheter har hon varit så länge hon kan minnas och hon läste John Seymours bok om självhushållning så fort den kom ut i Sverige.

– Trots att jag bodde i lägenhet med ICA inpå knuten har jag alltid velat veta hur man gjorde förr. Hur gjorde man tvål? Hur tvättade man? Hur fick man överhuvudtaget livet att fungera?

Men som genuin stockholmare fick hon nöja sig med att förverkliga naturintresset på en kolonilott och med långa paddelturer ute i skärgården. Det vill säga tills hon mötte Peter Drakenberg, naturmänniska, aktiv i vikingaföreningen och också han intresserad av hantverk …  och att paddla.

– Slumpen är ingen tillfällighet. Det är Cajsas ordspråk.

– Då blev det som jag längtat efter hela livet. Jag som alltid sagt att jag en gång ska jag bo på landet.

De träffades på högst modernt vis på nätet, men sedan också genom vikingaföreningen. Och nu bor Cajsa inte bara ute på landet utan mitt i vikingarnas historia  med utsikt mot en gravkulle.

– Huset är ett av de typiska Fjällstahusen på Ytterselö med den  brutna gavel de alla har. Fjällsta var en gård under Mälsåker. Av  någon anledning avstyckades för 100 år sedan 16 gårdar och på varje  byggde ett likadant hus till arrendatorn, berättar Cajsa.

Numera hör deras hus till Odensicke gård och de hyr av Christer Forsbäck som brukar låna ut sin smedja för att Stallarholmens vikingar ska få träna smide.

Men han uppfyller också en annan speciell önskan som just Cajsa har. Han slår inte dikesrenen på hennes sida av landsvägen. Det är för att hon ska få ha kvar den rika floran att plocka ur.

Hon pekar ut gullriset, johannesörten och hagtornsbusken i hagen och berättar om olika växters nytta.

– Örtterapi är för att stärka kroppen, som ett komplement, inte ett alternativ till medicinsk behandling. Hagtorn till exempel, den stärker hjärtat och hagtornste är  vår familjs favorit.

Samtidigt som hon gärna berättar om allt det positiva informerar hon om hur viktigt det är att ha respekt i naturens skafferi. Det är inte bara att ta för sig.

– Somliga örter ska man inte använda för ofta eller om man äter medicin av annat slag. Vissa växter är förvillande lika andra som inte ska användas alls. En del är direkt farliga. Det krävs kunskap.

Den hade hon börjat skaffa redan under stockholmstiden och nu fortsätter hon att utbilda sig till örterapeut. Mest av eget intresse,  men kanske för att så småningom kunna lära ut till andra.  En del historia skulle hon kunna tänka sig att förmedla till skolorna. Hon berättar om hennes och Peters historielektion när de blivit inbjudna till en klass i Härad som läste om vikingatiden. Hur hon plåstrade om Peters målade fusksår och la på näverplåster. Det är levande historia.

– Vitmossa kan man också använda på sår,förklarar hon och visar torkad mossa som hon pressat till plattor.

– Användes också som blöjor. Uppsugningsförmågan är enorm.

Cajsa fortsätter att ta reda på det hon funderade över redan långt innan hon flyttade till Ytterselö. Hur de gjorde förr. Nu är det möjligt när hon bor mitt i ”naturens skafferi” och mitt i vikingabygd.