En ledare som svävar på målet, är osäker i svaren och har en mimik och ett kroppsspråk som signalerar en massa olika saker samtidigt undergräver tillit. Det som är riktigt illa med den nuvarande mediesituationen för kungen är inte hans förmodade besök på diverse etablissemang utan kungens och hovet sätt att hantera situationen.

Som åskådare får man en känsla av total retorisk okunskap hos både hov och kung. I dagens twitter-facebook-gowalla samhälle är det en omöjlig hållning för ett ledarskap. Kungens eget valspråk – För Sverige i tiden – verkar han ha glömt bort. Han har inte följt med i tiden utan verkar leva kvar i en tid när en statsledare i princip aldrig blev ifrågasatt.

För att återställa den tillit som kungen åtnjutit tidigare behöver han göra vad andra ledare i samma situation tvingats till, nämligen visa tillit. Han måste visa tillit till det svenska folket, yttrandefriheten och demokratin.

Om han inte varit inblandad i det som skrivs bör han säga rakt av: ”Nej, det stämmer inte” istället för att krumbukta sig som en åttaårig pojke som ertappats med fingrarna i syltburken, alternativt säga ”ja, det som skrivs stämmer”. I det långa loppet litar vi människor bara på andra människor om vi uppfattar att de är ärliga och står för det de gör.

Kom ihåg hur Gudrun Schyman har hanterat sina mediala kriser genom att våga vara en människa med fel och brister, kom ihåg hur Bill Clinton till slut vände opinionen genom att ”pudla” och kom ihåg Jan O Karlsson, vars presskonferens 2002 var ursprunget till begreppet ”att göra en pudel”. Precis som det gjorde kungen så populär efter tsunami-talet, där han visade sin vanlighet. Det borde han använda även i den här situationen. Det kan man kräva av en ledare i vilket företag som helst och det måste man följaktligen kunna kräva av en statschef.

Mike Florette, Retorikexpert