Från början var Hosjö Open mest en intern tillställning, en liten beachvolleybollturnering några gamla kompisar emellan.

–Under första turneringen för sju år sedan var det bara fem lag. Det hällregnade hela dagen och var ungefär lika många spelare som publik, minns David Berggren, en av de ursprungliga arrangörerna och ordförande i den förening som numera står för tävlingen.

Sedan dess kan man nog säga att ryktet har spridit sig och Hosjö Open vuxit till en folkfest. I år arrangeras turneringen för sjunde gången och har 32 anmälda lag, vilket innebär drygt 100 spelare på plats.

Eftersom Hosjö Open inte är någon officiell tävling har turneringen en hel del egna regler. Tre spelare på plan istället för två, udda tävlingsutstyrsel uppmuntras och det är full tillåtet att verbalt psyka sina motståndare.

– Vi vill ha kvar amatörnivån på tävlingen. Det är meningen att det ska vara roligt, inte blodigt allvar. Vi vill gärna att lagen har ett tema. Tidigare har vi haft både änglar och hulkar på planen.

Sedan tre år tillbaka är turneringen ändå något mer än bara underhållning. 2009 fick föreningen plötsligt ett oväntat överskott i kassan och bestämde sig för att skänka detta till välgörenhetsorganisationen Svalorna i Latinamerika. 2010 års överskott gick till ett kommunalt ungdomsprojekt och i år ska det gå till Vi-Skogens fattigdomsbekämpning i Afrika. Pengarna kommer dels från lokala näringslivssponsorer och lotterier, dels från anmälningsavgifter från spelarna och biljettförsäljning till den stora after beach-fest som avslutar turneringen.

– I år har vi tre liveband på festen. Hosjö Open har blivit ett hemvändarparty för före detta Malmköpingsbor, så vi hoppas på mycket folk och ett rejält överskott i kassan.

Nu återstår bara en enda liten detalj. Med 32 deltagande lag räcker inte en volleybollplan. Överskottet från förra året har därför använts till att göra ytterligare en plan på campingen i Malmköping. Det som såg ut att vara en lämplig plats visade sig tyvärr vara en riktig stengömma…

– Det är inga små stenar heller. Den största måste vi spränga med snigeldynamit, en sprängmetod som spräcker utan att det smäller. Just nu är det en kamp mot klockan. I värsta fall får vi göra en provisorisk plan där vi bara lägger ut sand ovanpå gräset. Så gör man på många stora turneringar där man spelar mitt i centrum. Det löser sig, avslutar David Berggren trosvisst.