Dagen före valborgsmässoafton gick Bernt som vanligt och pysslade på den stora tomten vid sommarstugan i Stora Knutstena utanför Eskilstuna. Det var en för årstiden ovanligt varm och solig dag och när Bernt kom runt husknuten mötte han en huggorm på stenplattorna utanför huset.

– Den ringlade fram och lade sig intill husgrunden. Min första tanke var att jag måste få bort den så att den inte kryper in under altanen, för då kommer Sigbritt inte våga sitta där på hela sommaren, säger Bernt och ler.

Han vågade inte lämna ormen där den låg för att hämta något verktyg att flytta den med. Han hittade en sekatör i fickan men kunde inte riktigt bestämma sig för hur han skulle göra för att få bort ormen.

– Jag tvekade för länge och ormen var snabbare. Innan jag hann reagera högg den mig i fingret och ringlade i väg.

Två små bitmärken var till att börja med den enda synbara konsekvensen av bettet.

– Det såg inte så farligt ut, men vi ringde ändå till vår granne som är sjuksköterska. Hon tyckte vi kunde avvakta lite men att vi skulle säga till henne direkt om Bernt kände sig dålig på något vis så skulle hon skjutsa in oss till sjukhuset, berättar hustrun Sigbritt.

Bernt fortsatte att pyssla på tomten men efter tio minuter märkte han att handen började svullna upp. Istället för att be grannen om hjälp en gång till bestämde sig Bernt för att köra in till sjukhuset själv. Och här får Sigbritt tar över berättandet eftersom Bernt inte har några minnen av vad som hände sedan.

– Vi hann inte mer än in på akuten så blev han plötsligt alldeles blek och svettig och hela armen svullnade upp. Och sedan blev det bråttom. Efter bara en liten stund kom en sköterska och sade åt mig att jag borde ringa våra barn för det här såg inte bra ut, minns Sigbritt.

I det läget blev Sigbritt och barnen, som snabbt kom till sjukhuset utkörda ut rummet. Hjälplösa fick de höra rådvilla läkare diskutera hur de snabbt skulle få fram motgift och uppleva några skräckfyllda minuter när EKG-maskinen gav ifrån sig den entoniga, högljudda signal som alla känner igen från sjukhusscener på film och TV.

- Vi förstod att Bernt hade fått hjärtstillestånd. Men de fick igång hjärtat igen och kunde skjutsa upp honom till intensivvårdsavdelningen där det också fanns motgift.

När allergichocken var hävd och hjärtat slog igen återstod att försöka få ned svullnaden, som nu hade spritt sig till större delen av bålen. Handen var blåsvart och så svullen att den för länge sedan hade slutat se ut som en mänsklig hand.

– Ett tag var det tal om att de skulle bli tvungna att amputera handen. Det låter kanske konstigt men det kändes nästan lika hemskt som hjärtstilleståndet. Som tur var gick svullnaden ned till slut.

Tre dygn fick Bernt stanna på sjukhuset. Nu, tre veckor efter bettet, är han i stort sett återställd, även om det fortfarande sticker och drar i fingret ibland.

– Så här i efterhand verkar det förstås korkat att sätta ned handen mot ormen. Jag trodde inte att den skulle vara så snabb! Men den kände sig säkert trängd när jag lutade mig fram över den och den inte kunde komma undan. Nästa gång ska jag gå och hämta en kratta, säger Bernt.