Hembygdsföreningen i Västra Vingåker skriver en mycket intressant artikel om snickaren Fritz Karlsson, som bokstavligen började med två tomma händer men successivt och senare tillsammans med sonen Ingemar Wingesjö byggde upp en koncern. Inte minst syns deras gemensamma företagande i form av många stolta vattentorn.
Skriften innehåller också ett reportage om trädgårdsmästarsläkten Stenström. Tre av fyra söner till anfadern Karl Stenström kom att följa hans väg.
Näshulta hembygdsförening jubilerar detta år i och med att det är ett kvartssekel sedan den bildades. Av naturliga skäl görs här en återblick av de 25 åren i den drygt 60 sidor tjocka skriften. Ett genomgående tema är hur den så kallade Näshultaandan kom att återupprättas, inte minst genom att föreningen efter lång kamp och byråkratiskt krångel åter fick sätta upp sin skylt vid sockengränsen.
Missa inte den fullständigt underbara skrönan bortgångna Ann-Marie Moelv skrev om Karl Edvin Jonsson, klockar´n kallad, en person ”som både i ord och handling var så vidlyftig att det uppstod kontakteksem hos omgivningen på flera meters håll”.
Årsskriften från Kila hembygdsförening innehåller fortsättningen på Åke Ekenbergs berättelse om yrkesmän på Stafsjö Styckebruk. Det handlar om smeder, styckebårare, gropösare, lertrampare och hjulmakare. Bland annat skriver han att bruket 1886 tillverkade allt från ångmaskiner och lokomobiler till stekpannor.
Skribentens egen släkt hade dessutom en 200-årig historia på Stafsjö bruk. I årsskriften redovisas också att Elin Matilda Berglund från Norrkälla avled i en ålder av 25 år på grund av lunginflammation och sockersjuka. Det var den 2 januari 1910.
Även årsskriften från Tunaberg innehåller brukshistoria, dock om Näfveqvars bruk och dess nedläggning. Under hela 387 år kom verksamheten att pågå och som ett tecken i tiden inrymmer numera lokalerna vinterförvaring av båtar. Intressant läsning är också hur bönderna i Tunaberg bestämde sig för att gå i mjölkstrejk.
Som en protest mot det låga mjölkpriset fick Oppebymejeriet ingen mjölk en dag på 40-talet. Protesten uppmärksammades i pressen och LRF-ordföranden i Tunaberg, Hugo Johansson i Åtorp, blev intervjuad i Södermanlands Nyheter. Det är dock okänt om protesten ledde till något högre avräkningspris.
Om utveckling på gott och ont skriver Inger Johansson i hembygdsskriften från Hällbybrunns hembygdsförening. Hennes barndomshem Solberga kom i vägen när Volvo BM skulle flytta ut från centrum i Eskilstuna och etablera sig i Hällby.
Kommunen tvångsköpte in fastigheter för att tillgodose företagets behov av mark. Något som konkret resulterade i att Solberga blev grävskopornas rov och därmed skapade ett sorgesamt minne för den som växt upp i den lilla stugan. ”Jag vet med mitt förnuft att BM:s flytt till Brunnsta och alla andra företagsetableringar i området varit till gagn för Eskilstuna kommun. Men det är bara så. förnuftet rår inte alltid över känslorna”, skriver hon.
